Läs Mina Tankar

Älskade pappa. Vad hände? Det skulle ju inte gå så här, inte så här fort.

Vi hade ju så mycket att ta igen, så mycket att prata om och göra tillsammans.

Jag är så glad för alla minnen från när jag var liten och alla stunder jag fick med dig nu på slutet.

Jag sitter ensam på ett tåg och tänker på hur du trots denna hemska sjukdom som drabbade dig så olyckligt och hårt fortsatte skämta med både oss och personalen på sjukhusen, alla föll för dig pappa, du var alltid så lugnt och glad.

Alla älskade dig pappa.

Du förtjänade inte detta, för bara 4 månader sedan var du frisk, nu är du helt plötsligt borta. Varför?

Jag bad gud att inte ta dig ifrån oss ännu men han ville ha dig hos sig tidigare än vad vi hade velat. Jag minns hur du kämpade, jag gav dig papper hela tiden att torka munnen med som bara envisades med att rinna, hur du kämpade med att väsa ut ett litet ord, hur du försökte skriva vad du menade men handen löd dig inte, men jag förstod vad du ville:) jag är så glad för den tid jag fick med dig pappa, dina viskande ord, jag älskar dig gumman, och hur du älskade att vi var där trots att du var så trött och orkeslös, inte kunde prata eller gå. Fan pappa vad du kämpade, och höll humöret uppe ändå, du är en fantastisk människa och jag längtar tills jag får se dig igen även om det dröjer. Jag vet att det var du som ordnade att just göran kom ingående på mc donalds i handen igår så vi fick säga tack till honom för att han tog så väl hand om dig, jag vet att det är du som gjorde så solen sken på oss igår när vi var så ledsna, jag vet att det var du som satte mig och din gode vän stefan på samma tåg i morse så vi fick trösta varandra. Tanken och känslan att du hela tiden är med mig gör att det inte är outhärdligt, att jag kan fortsätta andas. Pappa, även om vi inte träffades så mycket de sista åren så är du min pappa, och jag älskar dig mer än ord kan beskriva, jag kommer sakna dig och sörja och ha ont, men jag känner dig och vet att vi ses igen. Vila nu pappa, jag älskar dig. Ditt lilla svarta moln :)

Hej och välkomna till min blogg, ja efter mycket tjat från många har jag nu startat en blogg eftersom jag tycker om att skriva...
Men helt plötsligt står det still i mitt huvud =)

Det blir helt enkelt mycket innehåll om mitt liv och vad som händer runtomkring mig och framför allt vad som rör sig i mina tankar...

Jag kommer även ha många inlägg ang träning, skönhet och hälsa då jag brinner för dessa ämnen =)

Det som är störst i mitt liv och viktigare än något annat just nu är min älskade pappa som fick beskedet om cancer för drygt 4 månader sedan, ett enormt tungt besked för oss alla men som har påverkat mig så fruktansvärt mycket mer än jag någonsin trodde något kunde.
Man kan naturligtvis aldrig förbereda sig på hur man ska reagera i olika situationer, men eftersom jag bara för ett år sedan återfått kontakt med pappa igen så känns det så jävla orättvist att han nu ska få cancer, som dom dessutom inte kan bota, en aggressiv jäkla cancer jävel, (ursäkta språket) men så känner jag....
Många tårar men även många stunder med pappa som jag måste vårda, ta vara på och minnas med glädje.

Så hoppas ni får nöje av att läsa min lilla blogg, både glädje, sorg och vardags mat ;)
Varm kram Jenna